Jag fick min första Papillon 1970, Jag var då endast 15 år och mina föräldrar hade bara haft stora hundar. (Schäfer och Rottweiler). Jag ville så gärna ha
en Papillon bara för jag läste att det var en liten och trevlig hund. Min Mamma sa "inte kan vi ha en sån där liten hund som man trampar ihjäl."

Men det blev en Papillon. Han kallades för Rasmus (Michel) och var ingen skönhet men jag tävlade i lydnad och apellklass med honom.
Första tävlingen i apellklass så tittade alla på mig och undrade vad jag hade för ”skit” på snöret. Men sedan när Rasmus tog hem fler poäng än någon
annan och fick hederspris så vad det inte bara hundarna utan också deras hussar och mattar som gick hem med svansen mellan benen.

Därefter köpte jag en tik 1971 som jag kallade Linda (Melinda) (därav kennelnamnet). Hon fick totalt 4 st valpar varav 3 blev Champion.
Ni som varit med ett tag vet nog vilka Lindatorps Allaminda, Lindatorps Cinderella och Lindatorps Chappie är för hundar .
Allaminda blev i sin tur Mamma till Sveriges bästa svenskfödda tik 1977, 1978 Int.& Nord. U ch. Lindatorps Hanna.

Jag var utan hundar i 8 år mellan 1992-2000. Det var nog de tråkigaste åren i mitt liv. Men jag hade familj och företag, så det blev ont om tid för hundarna.

År 2000 kom Agnes (Pepejas Chanty Chasmin) och Ebba (Silenzio’s Green Peace) in i mitt liv. Jag kände att jag började leva igen efter alla hundlösa år.
Kenneln består i dag av 12 hundar och det lär nog bli fler.

Jag tycker att tempramentet är en viktig del i avelsarbetet och att hålla papillonen sund, att inte avla på ej utställda hundar.
Jag tycker att hunden skall minst fått en tvåa på utställning för att få gå i aveln. Hålla storleken både på tiken och hanen. Könsprägeln är viktig på hundarna.

Goda råd till någon som vill köpa Papillon är: Papillonen är en hund som vill arbeta med huvudet och passar därför inte att bara sitta på en sidenkudde hela dagarna. Ha ej för små barn som kan tappa hunden. Annars är det bara att gratulera till världens trevligaste ras.